It's the final countdown... du du du duuu, dure du du du!
Imorn smäller det! Då firar vi av tentan, klassen och jag! Öl ska det bli och väldigt trevligt sällskap. Snälla Fia lånar ut en halv madrass som jag ska stanna till på innan föreläsningen på tis kl 8.00...
Men dagarna har gått och jag har lärt mig mer och mindre matnyttig kemi, jag har kommit på att man blir tjock av att sitta still och att det går bäst att plugga nät tvn inte är på! Jag känner mig ändå lugn och optimistisk, jag tror jag kommer klara den. Skulle jag dock inte klara den går min värld i spillror men mamma sa att hon skulle fortsätta älska mig hur det än gick... alltid nått tänker jag.
Jobbade ju igår, Robert Broberg kom på besök till stan. Han börjar bli till åren Robban :) men det är en himla skön gubbe det! Han körde dock inte öken... to bad... det är ju nästan bara den och vatten som jag kan! Men han var rolig och drog små vitsar som: Jag hoppar ut... om när jag är rädd, då hoppar jag in... te. Hehe, han sa att han hade turnerat i 50 år nu, ganska imponerande :) Men mer öken Robban, vi vill ha öken, och bakom kröken ja där var det ännu mera öken, det är öken.
Ja. Vi vaknade på morgon, klockan var ju bara fem. Jag mörda väckarklockan, och så la vi på en rem. Ner till receptionen för att hänga med, en bussresa till Kairo för och se. Öken. Öken. Fan, ja va ju knappast vöken. Det va öken! Ja. Vi hade bara rullat några tusen meter, blev vi stoppade i en sån där kontroll där man skulle tala om vad man heter. Vad man har för hårfärg och vad man har för skor, var morsans fasters brorsa bor. Fan, det e ju öken! De e öken! Som nån jävla skolklass vilsen med sin fröken. Det e ju öken! Hur det var så kom vi iväg då, och först så va det berg sen va det ännu mera berg. Och alltihopa hade en sån här skitbrun färg. Sand, sand, sand, sand, grus och stoft, vilket jävla land! Det e ju öken! Fan det e öken! Jag tänkte: det blir väl bättre runt kröken, men det var ännu mera öken! Så körde vi plötsligt in i nån jävla dimma, chauffören spydde, guiden svimma. Behövde man bajsa, då fanns det en mugg, men ingenting fungera, man såg inte ett dugg. Det va öken! Fan vilken öken! Va? Men gissa om det lukta möken, det va öken! Jag tänkte: Hur många drome´dar skulle det här hålla på? För jag börjar nämligen lite konstigt må. Jag såg några märkliga figurer på ett krön, be-du-in sista bön. Det va öken! Öken! Jag drömde mardrömmar och dansade med spöken, därute i öknen! allright, lets go! Du vet, resans mål de va ju Tutan Kamon, guiden ropade Kamon', comon' comon! 14 tusen busslaster samtidigt på språng, kön va ju för fan elva resor lång! Det va öken! Vilken öken! Och det säger jag, av nån jävla tutte såg jag fan inte röken, det va öken! Så börja guiden plötsligt förhöra oss av Mecka, då tänkte jag: Nu får det väl för fan räcka! sitta i Sahara, och inte kunna svara, tillbakaflyttad till kvarsittarnas skara! Det e ju öken! Ja visst fan e det öken! Tänk dig själv, jag menar, vilket fotfel kännertecknar Göken? Det e ju öken! Va? Allt detta hände ju femtusen före krist, javisst, javisst, javisst, javisst. Men vad fan har vi för glädje av det här och nu, när man sitter och käkar nån slags wokad gnu? Det e ju öken! Öken! Dom ska ju ha så jävla märkvärdigt kök men, det e öken! Allright, Lets Go! Jag satt där och drömde mig tillbaks till min egna förlossning, jag tänkte: Nu ska det bli skoj och hoppa ut och ropa mossning'! Genast va de nån där som slet och drog, Jag skrek ju förfan så morsan nästan dog! De va öken! Jag kommer ihåg: Det va öken! Jag tänkte: Kan inte farsan ha haft kondom på Löken? De va... Nä! nej men den här ska inte va med här. Nej, den bara slank in. Nu ska vi se... Rätt som det var kom vi ner i nån katakomb, hade jag kunnat hade jag släppt en bomb! Javisst, fan, syret tog slut, jag fick klaustrofobi och kunde inte komma ut! I öknen I öknen! Jag tänkte: Ni som livets mening söken, försök i en öken! Nej, ni förstår säkert att jag skojar bara, jo, det är underbart att i en öken fara-o! Nämen Neffre titta, så pyramidal byggnadskonsten är här vid Nilens dal! I öknen! Öken! Man måste verkligen beundra alla odödlighetsförsöken, här ute i öknen! En sak är säker, timglasen som står där i Sina-i, dom kommer sanden aldrig att sina i! Och sen vinka vi åt Spfinxen ajöken, där ute i öken! Okej, Bye-Bye! Ja, då har vi rest färdigt, då har vi kommit hem igen, och det sägs att man får perspektiv på sitt liv när man kommer hem, med alla sina vykort å sortera dem. När ens dotter kommer in och säger: Jag vill ut och leka, stannar hon vid sandlådan och börjar peka! Öken! Fan det e en öken! Den e för liten för henne vår fröken, det e öken! Hejdå!
